Mer om bibliotekets historia
Ett universitet utan bibliotek
När Uppsala universitet grundades 1477 fanns inget särskilt universitetsbibliotek. Professorer och studenter hade förmodligen tillgång till domkyrkans boksamling. En och annan privat bok förekom också, men var säkert ganska ovanligt. Undervisningen byggde på att professorerna föreläste och studenterna lyssnade och antecknade.
1600-talet – Gustav II Adolf grundar universitetsbiblioteket
Universitetsbiblioteket grundades 1620 av Gustav II Adolf. Samma år fick det också sin första donation. Kungen överlämnade då den boksamling som stod uppställd på Gråmunkeholmen i Stockholm till universitetet. Den innehöll bland annat resterna av medeltidens svenska klosterbibliotek och en del enskilda beslagtagna bibliotek, till exempel kung Sigismunds och den 1605 avrättade rådsherren Hogenskild Bielkes.
Detta var grundplåten till Uppsala universitetsbibliotek, som också fick ett årligt anslag av 200 daler, vilket redan 1621 höjdes till 300 daler.
En av professorerna fick i uppdrag att vara bibliotekarie, och ett bibliotekshus ordnades så småningom åt samlingarna. Det låg nära domkyrkan, men finns inte kvar idag annat än som delar av stommen till ett annat hus.
Porträtt i kopparstick av Gustav II Adolf till häst
Krigsbyten
Under 1620-talet utökades konungens donationer med en stor mängd krigsbyten som togs under hans krig på kontinenten. Så föll till exempel jesuitbiblioteken i Riga, Braunsberg (Braniewo) och Frauenburg (Frombork) i svenskarnas händer.
På 1630-talet härjade svenskarna i Sydtyskland, och de boksamlingar som då togs i Würzburg, Mainz och på andra ställen skickades delvis till Uppsala.
Drottning Kristina gynnade hellre Stockholm än Uppsala med böcker, och gärna gynnade hon sina egna gunstlingar som Magnus Gabriel De la Gardie. Stora delar av hans bibliotek kom dock till sist att hamna i Uppsala på olika sätt.
1700-talet – Gustavianum och guldålder
Så växte universitetsbibliotekets samlingar sakta. På 1690-talet flyttade biblioteket in i Gustavianum, som då var en av universitetets huvudbyggnader. Vid sekelskiftet 1700 antas bibliotekets bestånd ha uppgått till 30 000 band. Gustavianum var en av få byggnader som klarade sig undan Uppsala stadsbrand 1702, och därmed räddades även universitetsbiblioteket från att brinna upp.
Under 1700-talet växte samlingarna alltmer, både genom donationer och genom pliktleveranser.
%20Gustavianum.jpg)
Pliktleveranser
År 1692 och 1707 kom lagar som gjorde Sveriges boktryckare skyldiga att leverera ett exemplar av varje tryckt skrift till biblioteken, först till Kungl. biblioteket, men senare också till Uppsala universitetsbibliotek och andra bibliotek. Dessa pliktleveranslagar gav visserligen inte mycket utbyte i början, men på sikt och med hjälp av senare, liknande lagar har de utgjort bibliotekets viktigaste väg att få in böcker.
En guldålder i bibliotekets historia
Eric Benzelius d.y. var universitetsbibliotekarie 1702-1723. Hans ämbetsperiod utgjorde en av de stora guldåldrarna i bibliotekets historia, inte minst i fråga om förvärv. Tillväxten under hans tid bestod till stor del av handskrifter. En av de viktigaste donatorerna var språkmannen och diplomaten Johan Gabriel Sparfwenfeld, som i olika omgångar skänkte biblioteket dyrbara böcker, handskrifter och kartor.
1767 skänkte kronprins Gustaf (sedermera Gustav III) riksrådet Jacob Cronstedts bibliotek till universitetet. Den cronstedtska boksamlingen hade inlösts av rikets ständer för kronprinsens räkning.
Gustav III testamenterade sitt privata arkiv
Pehr Fabian Aurivillius tid som universitetsbibliotekarie innebar liksom Benzelius ett viktigt utvecklingsskede för biblioteket. Aurivillius innehade tjänsten i hela 42 år, 1787-1829. Hans gärning är på många sätt känd, inte minst den stora katalogen över bibliotekets bestånd som fortfarande används. Under Aurivillius tid ökade samlingarna betydligt. Så fick till exempel biblioteket motta ca 4 000 volymer ur Johan Henric Lidéns samling, som till stor del utgjordes av dissertationer. 1788 förordnade Gustav III genom testamente att hans privata arkiv skulle överlämnas till Uppsala universitetsbibliotek, men göras tillgängligt först 50 år efter hans död – på sikt ett mycket betydelsefullt forskningsmaterial.
1800-talet – Carolina Rediviva och ytterligare expansion
Carolina Rediviva
1841 flyttade universitetsbiblioteket in i det nybyggda Carolina Rediviva, som också fungerade som universitetets huvudbyggnad. Den stora "Carolinasalen" blev universitetets solennitetssal dit man kom via en magnifik paradtrappa.
Carolina Rediviva betyder "den återupplivade karolinska akademien" och syftar på ett äldre universitetshus, Academia Carolina, som revs under 1700-talet. Namnet uttrycker också en artighet mot Karl XIV Johan (Carolus Johannes), som redan som kronprins bestämt platsen för huset.
Redan på 1880-talet gjordes den första ombyggnaden av det nya huset. Magasinsutrymmena ökades avsevärt samtidigt som de första läsesalarna kom till.
"Upsala universitets 400-års jubelfest : Efter studentkonserten den 7 september, sången i Karolina-palatsets trapphus" Illustration i Ny illustrerad Tidning, 1877
Hundratusen band och betydande donationer
Nu hade bibliotekets samlingar ökats till över 100 000 band. Under Johan Henrik Schröder, som var bibliotekarie 1830–57, gjordes en del betydande donationer till biblioteket. Den mest kända är kanske Carl Gustaf von Brinkmans bibliotek med omkring 22 000 volymer.
I samband med Uppsala universitets 400-årsjubileum 1877 gjorde garvaråldermannen och boksamlaren Jacob Westin i Stockholm den dittills största donationen till universitetsbiblioteket i fråga om antal nummer, när han donerade sitt bibliotek om ca 20 000 böcker samt en stor mängd bilder och handskrifter.
Stark expansionsperiod
Claes Annerstedts tid som bibliotekschef (1883–1904) var en stark expansionsperiod för universitetsbiblioteket. Universitetets nya huvudbyggnad hade färdigställts, och Carolina kunde tas i anspråk som bibliotekshus i alla sina delar. Stora ombyggnadsarbeten säkrade nya magasinsytor och gav en modernare arbetsmiljö med hiss, centralvärme med mera. 1886 gjordes en noggrann räkning av bibliotekets bestånd, varvid antalet volymer visade sig uppgå till 230 000.
Fördubblat anslag
1895 fick Annerstedt genom ett intensivt och delvis fördolt påtryckningsarbete riksdagen att efter en lång och stormig debatt nästan fördubbla bibliotekets anslag. Nya internationella bytesförbindelser etablerades för att föröka samlingarna, ett system som skulle bestå i över hundra år. De svenska tryckerierna levererade ett exemplar av alla sina alster med en regelbundenhet som aldrig förr. Vid slutet av sin ämbetsperiod beräknar Annerstedt universitetsbibliotekets bestånd till 341 911 volymer eller 13 741 hyllmeter, en enorm ökning. Men 1900-talets publiceringsexplosion skulle komma att generera helt andra siffror; ett sekel senare är antalet hyllmeter det tiodubbla.
1900-talet och framåt
1900-talet och framåt har inneburit en stor tillväxt av bibliotekets samlingar, nya tillbyggnader och flera stora omorganisationer. Idag består universitetsbiblioteket av ämnesbibliotek, en avdelning för specialsamlingar och har även magasinsdepåer på andra håll i Uppsala.
Flera viktiga donationer
Under 1900-talets tidigare del växte bibliotekets samlingar ytterligare med flera donationer, bland annat 1913 med det wahlundska biblioteket "Bibliothèque Wahlund", som främst bestod av romansk filologi. Den stora guldåldern på 1900-talet när det gäller donationer var 1950-talet. En rad betydande boksamlare donerade sina samlingar till biblioteket: Erik Waller, Richard Du Rietz, Thore Virgin, Gustaf Brun, Erik Kempe, Gustaf Bernström, Vilas Johnson och ytterligare många fler.
Bonniers och Crafoords donationer
Också efter 1950-talet har storslagna gåvor kommit till Carolina Rediviva varav ett par särskilt bör nämnas. Den ena är Nils Bonniers frikostiga donationer av konstnärligt inbundna böcker, som berikat bibliotekets förnämliga bokbandssamling. Den andra är en donation av Katarina Crafoord, som till stor del bidrog till att universitetsbiblioteket 1986 kunde förvärva herrgårdsbiblioteket på Leufsta, vilket är ett mycket speciellt 1700-talsbibliotek samlat av brukspatronen och zoologen friherre Charles De Geer.
Tillväxt gav utrymmesbrist
Tillväxten av universitetsbibliotekets samlingar har dock under nästan hela 1900-talet haft sin mörka skugga: utrymmesbristen. Carolinabyggnaden kunde naturligtvis inte rymma allt, och ett system med bokdepåer utanför huset kom för att stanna. Med den nya pliktleveranslag som trädde i kraft 1980 ändrades förutsättningarna något, och en viss lättnad i planeringen uppstod. Universitetsbiblioteken i Sverige fick fortfarande allt svenskt tryck som publicerades, men behövde (med ett undantag: Lunds universitetsbibliotek) inte spara det man inte ansåg sig behöva.
Decentralisering
Länge var Carolina Rediviva, eller bara Carolina, synonymt med Uppsala universitetsbibliotek. Byggnaden inrymde biblioteket, helt enkelt. Universitetets olika delar låg centralt i Uppsala och biblioteket låg på stadens höjd. Under 1900-talets senare hälft ändrades bilden en aning. Nya institutionsområden byggdes, alla låg inte centralt. Biblioteksservice, bok- och tidskriftssamlingar sprängdes in här och var i universitetsverksamhetens vardagslokaler. Begrepp som institutionsbibliotek, seminariebibliotek och fakultetsbibliotek började dyka upp utan att vara konsekvent organiserade.
Ämnesbibliotek
Under 1970- och 1980-talen upprättades ett system med centralbibliotek i Carolina och olika filialbibliotek. Dagens organisation ser annorlunda ut, men systemet med ämnesinriktade biblioteksenheter är fortfarande bärande. Det finns nu ett antal ämnesbibliotek på olika platser i Uppsala. I Carolinabyggnaden finns ett av ämnesbiblioteken för humaniora och teologi, men huset innehåller också universitetsbibliotekets så kallade kulturarvssamlingar: handskrifter, kartor, bilder, äldre tryck med mera.
Almedalsbiblioteket
2013 gick högskolan på Gotland samman med Uppsala universitet och blev Campus Gotland. Almedalsbiblioteket blev då en del av universitetsbiblioteket. Almedalsbiblioteket har två huvudmän, Region Gotland och Uppsala universitet och är Sveriges enda kombinerade folk- och universitetsbibliotek.
Universitetsbiblioteket idag
Enormt stora delar av Uppsala universitetsbiblioteks samlingar är idag digitala. Samlingarna kan inte längre beskrivas bara i hyllmeter. Även om de pappersburna samlingarna finns kvar och ständigt ökar, växer de digitala samlingarna i rask takt. För kulturarvsmaterialet ger detta enastående möjligheter både när det gäller tillgängligheten och skyddet av originalen. För informationsförsörjningen i stort är den elektroniska utvecklingen en revolution med stora fördelar i fråga om åtkomlighet, utrymmesbesparing och distribution.
