Bisysslor

En bisyssla är i princip allt som en statligt anställd arbetstagare tillfälligt eller permanent ägnar sig åt vid sidan av sin anställning och som inte kan hänföras till privatlivet. Det kan innebära att man arbetar extra i en anställning, utövar uppdrag, bedriver egen verksamhet eller andra aktiviteter vid sidan av sitt ordinarie arbete. I dagligt tal betecknas bisyssla ibland som ”extraknäck”, dvs verksamhet vid sidan av huvudanställningen. Begreppet bisyssla är inte uttryckligen definierat i lag eller avtal.

Aktiviteter av olika slag som typiskt hör till privatlivet, t ex att utöva en hobby eller att sköta sin och familjens egendom och privata angelägenheter, räknas inte som bisysslor.

För universitetslärare räknas inte heller olika arvoderade akademiska uppdrag såsom opponent– och sakkunniguppdrag, ledamotskap i betygsnämnd samt mindre omfattande uppdrag för t.ex. forskningsråd och vetenskapliga tidskrifter som bisysslor eftersom det rör sig om arbete inom ramen för anställningen.

Exempel på bisysslor som i normalfallet är tillåtna

Som huvudregel gäller att bisysslor är tillåtna, i normalfallet som till exempel:

• politiska och fackliga uppdrag,
• uppdrag inom vetenskapliga sammanslutningar,
• förtroendeuppdrag i ideella föreningar.

En universitetsanställd lärare kan även ha behov av att delta i akademiska uppdrag av större omfattning och få uppdrag mot ersättning som anses vara bisysslor.

Exempel på akademiska uppdrag av större omfattning, till exempel:

• styrelseuppdrag vid andra lärosäten eller hos forskningsfinansiärer,
• mer omfattande redaktörskap för tidskrifter,
• större utvärderingsuppdrag.

Utgångspunkten är att förtroendeuppdrag och akademiska uppdrag är tillåtna. Arbetsgivaren ska dock, även vad gäller förtroendeuppdrag och för akademiska uppdrag av större omfattning, göra en bedömning på motsvarande sätt som för alla andra bisysslor, så att bisysslorna hålls ordnade av arbetsgivaren och även så att eventuella jävssituationer kan uppdagas på förhand och så långt som möjligt undvikas.

Den anställdes intresse av engagemang vid sidan av anställningen måste vägas mot allmänhetens krav på, att sådan verksamhet inte sker på ett sätt som rubbar förtroendet för myndighetens och dess anställdas objektivitet och opartiskhet. Det ligger också i arbetsgivarens intresse att en arbetstagare i största möjliga utsträckning använder sin tid och kraft till de arbetsuppgifter för vilka hon eller han får lön för

Det finns tre grunder för att en bisyssla ska anses vara olovlig. En bisyssla kan vara olovlig utifrån en eller flera av grunderna enligt nedan samtidigt.

Förtroendeskadliga bisysslor

Den första grunden handlar om förhållandet mellan allmänheten och myndigheten och dess anställda och regleras i lagen om offentlig anställning (LOA). Där stadgas att en arbetstagare inte får ha en bisyssla som kan rubba förtroendet för hans eller annan anställds opartiskhet i arbetet, eller som kan skada myndighetens anseende (förtroendeskadlig bisyssla). En typfall på en bisyssla som kan vara att betrakta som förtroendeskadlig är att bisysslan har affärsmässig förbindelse med Uppsala universitet av en inte obetydlig ekonomisk omfattning och att arbetstagaren – både inom ramen för sin bisyssla och inom sitt arbete på universitet, har ett avgörande inflytande över kommersiella beslut som rör affärsmässiga förhållanden mellan bisysslan och universitetet.

Arbetshindrande bisysslor

De två andra typerna av otillåtna bisysslor rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare och regleras i det statliga villkorsavtalet. Där regleras att en arbetstagare inte får ha en bisyssla som kan verka hindrande på utförandet av arbetet i anställningen (arbetshindrande bisyssla). En typisk sådan bisyssla som kan vara arbetshindrande är att en lärare har anmält en bisyssla som är förlagd så eller är så omfattande att den anställde inte kan fullgöra sin undervisningsskyldighet vid Uppsala universitet.

Konkurrerande bisysslor

En bisyssla kan även vara konkurrerande med myndigheten. En sådan bisyssla som kan betraktas som konkurrerande är, att en lärare tillhandahåller utbildning i samma ämne och inriktning som uppdragsutbildningen och till följd därav konkurrerar med Uppsala universitetets uppdragsverksamhet (konkurrensbisyssla).

Särskilda regler för lärare avseende ämnesanknutna s.k. FoU-bisysslor

I förhållande till övriga statligt anställda har lärare vid universitet och högskolor en utökad och lagstadgad rätt att utöva bisysslor. Av Uppsala universitets Anställningsordning, som finns tillgänglig på Medarbetaringången, framgår vilka lärarkategorier som finns vid universitetet.

Med FoU-bisysslor avses t.ex. produktion och övrig verksamhet i egen regi som grundar sig på lärarens uppfinningar, forskning inom anställningens ämnesområde eller på produkter utvecklade av läraren. Dit hör också rådgivning i vetenskapliga frågor eller andra jämförbara konsultuppdrag inom anställningens ämnesområde. Att vara ledamot i styrelsen för ett bolag, vars verksamhet anknyter till lärarens ämnesområde, kan också betraktas som en FoU-bisyssla enligt bestämmelsen.

Rena undervisningsuppdrag, oavsett om de avser lärarens ämnesområde eller ej, räknas inte som forskning eller utvecklingsarbete enligt bestämmelsen.

En bisyssla får normalt inte föranleda affärstransaktioner mellan Uppsala universitet och en arbetstagare (eller dennes företag). En bisyssla skall i normalfallet hållas åtskild från anställningen. För akademiska uppdrag av större omfattning skall kravet om att hålla bisysslan åtskild från anställningen följas så långt som är möjligt utifrån uppdragets karaktär.