Begreppet "folk" i svensk politisk retorik

Beskrivning

Appeller eller hänvisningar till ”folket” är ett vanligt förekommande inslag i den politiska retoriken, genom tid och rum och hos politiker från skilda ideologiska håll. En förklaring till folkbegreppets politiska attraktionskraft finns förmodligen i dess inneboende komplexitet -det är på en gång inkluderande och uteslutande, vagt och laddat med mening, har drag av allmängiltighet samtidigt som det kan användas för att rikta sig till en specifik grupp. Folkbegreppet är på det viset töjbart. När Per Albin Hansson höll sitt berömda folkhemstal 1928 var det folk han såg framför sig förmodligen inte fullt detsamma som det arbetande folk den socialdemokratiske agitatorn August Palm talat till i början av 1900-talet, eller som det ”verklighetens folk” Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund appellerade till i sitt Almedalstal flera decennier senare.

Avhandlingsprojektet undersöker hur begreppet "folk" har använts i svensk politisk retorik under perioden 1880-tal till 2020-tal. Genom att placera in enskilda politikers retorik i ett historiskt sammanhang hoppas projektet kunna teckna en bredare bild av folkbegreppets användning och funktion i svensk politisk retorik. Syftet med avhandlingsprojektet är att kartlägga hur begreppet "folk" mobiliserats retoriskt i den svenska politiska diskussionen. Avhandlingen intresserar sig både för vilka samband som går att se mellan olika politikers sätt att appellera till ”folket” och vilken betydelse folkbegreppets historiska arv har i politikers försök att skapa identifikation hos den tilltänkta publiken. Ett ytterligare syfte är att föra en fördjupad teoretisk diskussion om förhållandet mellan talare/politiker och publiken/folket.