Sigfrid vill aldrig sluta utvecklas

Sigfrid Stjärnholm är alumn från kandidatprogrammet i fysik och masterprogrammet i fysik, inriktning kärn- och partikelfysik. Han arbetar i dag som härdfysiker på Vattenfall där han bidrar till att skapa förutsättningar för att kärnkraftverken ska kunna drivas på ett hållbart, säkert och ekonomiskt vis.

Var jobbar du och vad gör du där?
Jag jobbar på Vattenfall, på det helägda dotterbolaget Vattenfall Nuclear Fuel, och är stationerad i Solna, men bor kvar i Uppsala. Min roll är härdfysiker, men eftersom kärt barn har många namn så går det också att kalla det för reaktorfysiker eller kärnfysiker. Mitt arbete grundar sig i att säkerställa att vi kan ha en fossilfri och stabil elproduktion i Sverige, och detta för att möjliggöra den stundande elektrifieringen.

Som härdfysiker är en av mina uppgifter att designa kärnbränslet som används i Vattenfalls kärnreaktorer, det vill säga för de tre kokvattenreaktorna i Forsmark och för de två tryckvattenreaktorerna i Ringhals. Huvudmålet är att skapa förutsättningar för att kärnkraftverken ska kunna drivas på ett hållbart, säkert och ekonomiskt vis, vilket görs genom att vi löser ett gigantiskt optimeringsproblem.

Efter att bränslet är designat och levererat, fortsätter arbetet med att optimera bränsleplaceringen i reaktorhärden. Detta kräver att vi uppfyller höga säkerhetskrav samtidigt som vi optimerar reaktorhärdens egenskaper under driftsperioden fram till den årliga revisionen. Dessa två uppgifter, nukleär- och härddesign, utgör kärnan i en härdfysikers arbete.

Hur ser en vanlig dag på jobbet ut?
Mitt arbete är mångfacetterat och ingen dag är den andra lik. När jag arbetar med mina huvuduppdrag utför jag simuleringar med hjälp av beräkningskoder som kan simulera reaktorhärden med väldigt stor verklighetstrohet. Utöver arbetet med nukleär- och härddesign så deltar jag en hel del på utbildningar i kompetenshöjande syfte, och frekventa konferenser samt möten med härdfysikerna på Forsmark och Ringhals gör att vi har väldigt starka band mellan verksamheterna.

Jag är även med och utför mätningar i de olika reaktorerna, och en hel del tid går också åt att följa upp driften av reaktorerna för att utvärdera designerna som har tagits fram i optimeringsarbetet. Eftersom jag älskar att knacka kod så kan jag såklart inte motstå att spendera en hel del tid med programmering, där det kan handla om allt från att skapa helt nya verktyg för att effektivisera processer till att automatisera arbeten som annars kräver mycket manuell handpåläggning.

Vid vilket program studerade du och varför valde du att söka just det?
Jag började min studietid i Uppsala med att lästa kandidatprogrammet i fysik, för att sedan specialisera mig i kärn- och partikelfysik inom ramarna för masterprogrammet i fysik. Jag hade ett stort intresse av det naturvetenskapliga och jag var särskilt nyfiken på fysik, då jag tyckte att det fanns så otroligt mycket som fortfarande är ouppklarat – trots århundraden av utforskning inom fältet. Att genom enkla principer och empiriska data kunna dra slutsatser kring universums utformning har ständigt fascinerat mig och i samma veva finns så fantastiskt många tillämpningsområden för fysik, för det finns överallt omkring oss. Allt detta, och massor av andra saker, var något som utlovades av fysikutbildningarna här i Uppsala, och jag kan verkligen säga att de har levererat!

Vad har du tagit med dig från din utbildning?
Att ingenting är omöjligt! Hur komplicerat ett problem må se ut att vara till en början, går det alltid att vrida och vända på det för att komma fram till en smart lösning. Genom utbildningen har jag fått genomarbeta spännande problem inom fysik, matematik samt programmering och det har hjälpt att ha ett öppet sinne för att våga kombinera dessa tre fält för att nyttja styrkorna som erbjuds av ett interdisciplinärt arbete.

Hur ser dina framtidsplaner ut?
Nu när jag fortfarande är pigg och rask så ska jag passa på att utvecklas så mycket som möjligt. Jag har höga krav på min arbetsgivare att få göra utmanande och utvecklande arbeten och jag känner att det är bra att fortsätta springa när man redan har farten uppe. Min framtidsvision är att man om 100 år kommer att kunna kolla tillbaka och se att jag var en bidragande del i lösningen för vår tids främsta utmaning – klimatkrisen.

Har du något råd till en nybliven alumn eller student som närmar sig examen?
Jag tycker det är viktigt att inse att trots att ens studietid är slut, så innebär det inte att man ska sluta lära sig nya saker och utforska vad som finns runtomkring sig. Gå en skoterkurs, lär dig programmera, starta ett företag, bestig Kebnekaise eller lär dig att svetsa. Försök att hitta ett jobb som är utvecklande där du kan lära dig nya saker i arbetet, för då får du ju två flugor i en smäll.

Berätta om ett favoritminne från din studietid i Uppsala!
Det finns så otroligt många fina minnen jag har haft under min studietid i Uppsala, såsom att resa med Lennakatten under vårbalen på Norrlands nation, mängder av slottsbanketter i min roll som fanbärare, sena nätter (eller tidiga mornar?) på dansgolvet, eller att plumsa i Fyrisån under forsränningen åkandes på en gigantisk iPad. Listan kan göras lång på saker som har gjort min studietid komplett.

Mitt favoritminne måste ändå vara kulminationen av det hela – när jag tillsammans med fem andra kursare bjöd in släkt och vänner till vårt examensfirande under våren 2023. När vi presenterade våra examensarbeten under populärvetenskapliga former och fick ett sådant stort engagemang från åhörarna insåg jag att resan framåt bara hade börjat. Under en sprakande sittning presenterade vi en sammanfattning av våra studentliv, och det blev väldigt tydligt vilken stor betydelse som vår vänskapskrets har haft för varandra under dessa år. Det blev ett minne som jag sent kommer att glömma.