Freds- och konfliktforskningen i Uppsala jubilerar

Diplomaten Jan Eliasson är en av talarna vid symposiet i universitetshuset den 14 oktober. Då deltar också kronprinsessan Victoria, som tidigare studerat freds- och konfliktkunskap i Uppsala.p

Det var genom ett beslut i samhällsvetenskapliga fakulteten 1971 som avdelningen för freds- och konfliktforskning startade. Då fanns redan ett seminarium inom Kursverksamheten (idag Folkuniversitetet) som flyttade över till universitetet genom en grupp som drev på att det skulle finnas fredsforskning vid landets universitet.

Regeringen inrättade tre forskarassistenttjänster, en vardera i Uppsala, Göteborg och Lund. Peter Wallensten blev forskarassistent och föreståndare vid avdelningen i Uppsala. Då var ämnet helt nytt vid universitetet och i Sverige.

– SIPRI (Stockholm international Peace Research Institute) fanns sedan tidigare men i en utredning som Alva Myrdal gjorde uppmanades universiteten att ta en roll när det gällde fred och nedrustning. Hon uppmuntrade oss att engagera oss i forskning och utbildning, säger Peter Wallensteen.

Snabb utveckling

Sedan dess har utvecklingen gått snabbt. Tio år efter starten, 1981, inrättade riksdagen Dag Hammarskjöldprofessuren, som Peter Wallensten fick i januari 1985. Ett år senare startade forskarutbildningen. Sedan dess har mer än 50 personer doktorerat och idag arbetar över 80 personer vid institutionen.

– Det var viktigt för utvecklingen att avdelningen inrättades som en egen tvärvetenskaplig miljö istället för en underavdelning inom någon samhällsvetenskap, till exempel statsvetenskap, säger Peter Wallensteen.

Vad har forskningen bidragit med i samhället?
– Vi har gjort fred till ett forskningsbart ämne. Det inte är med tyckanden och ideologier, utan genom forskning som vi kan ta reda på vad som verkligen fungerar och vad som inte fungerar. Om ledare vill ha fred ger det tankar om vad de kan göra.

Viktigt att tänka metodiskt

Det är viktigt att göra skillnad mellan personligt engagemang och forskning, betonar Peter Wallensteen.

– Oberoende av vad vi tycker ska forskningen vara gjord enligt vetenskapliga regler. Vi har varit noggranna med att använda etablerade metoder och vara transparanta. Vi tränar studenterna i att granska källor och tänka metodiskt.

Ämnets inriktning har ändrats under åren. På 70- och 80-talen handlade forskningen mycket om nedrustning och kärnvapen. Nu handlar det mer om medling, förhandling och villkor för fred efter krig.

– Många är specialiserade på vissa länder och forskningen har skiftat till att handla om frågor inom konfliktdrabbade länder. Det forskas också om frågor kring klimat, gender och i framtiden kanske även hälsa.

Data om världens konflikter

Internationellt är institutionen kanske mest kända för konfliktdatabasen, med data om all världens konflikter. Peter Wallensteen och hans kolleger började samla data redan på 70-talet, då de lyssnade på BBC:s nattsändningar och upptäckte att det fanns mängder av konflikter som inte nådde ut i medierna.

– Det är fantastiskt att se hur det har utvecklats till en internationell resurs som används av forskare över hela världen. Det är glädjande att se att den är så användbar. Här finns inte bara data om konflikter, utan även hur de löses.

Något annat som varit utmärkande vid institutionen är de goda kontakter med svenska UD och statsapparaten, bland annat tack vare de årliga Dag Hammarskjöldföreläsningarna dit internationellt kända personer bjuds in.

– En viktig kontakt som vi har haft är Jan Eliasson, som är en av talarna vid symposiet den 14 oktober. Då deltar också kronprinsessan Victoria, som är en av våra tidigare studenter. Hon hör av sig då och då och är väldigt engagerad, säger Peter Wallensteen.

En positiv atmosfär

När han började som föreståndare för freds- och konfliktämnet i Uppsala inspirerades han av Fredsforskningsinstitutet i Oslo, som samlade forskare från de nordiska länderna.

– Jag var där under en termin som student och upplevde en miljö som var väldigt stimulerande och utvecklande. Min idé var att ha en god kollegial samverkan där alla hjälper varandra och att skapa en positiv atmosfär. Och jag tycker att den hållningen består. Det är ett av skälen till att det är så många som vill vara på plats och bidra.