Gabriele Messori forskar om snabba klimatförändringar

Gabriele Messori fascineras av hur olika väder hänger ihop, de storskaliga förbindelser som finns mellan olika väder.

Gabriele Messori, universitetslektor i meteorologi vid institutionen för geovetenskaper har på bara några månader fått två stora forskningsbidrag på närmare 55 miljoner SEK. Pengarna kommer att gå till forskning kring klimatförändringarna och dess effekter i form av extremväder. Vad är det som fascinerar med extremväder?

– Det som fascinerar mig är hur olika väder hänger ihop, de storskaliga förbindelser som finns mellan olika väder. När det är jättekallt i Nordamerika så orsakar det till exempel kraftiga vindar och regn och när en orkan slår till vid den europeiska atlantkusten så skapar det hårda vindar och kraftig nederbörd längre inåt land. Allt hänger ihop. Det jag fokuserar på är hur dessa kopplingar ser ut och om det finns en möjlighet att förutsäga kommande extremväder.

Att Gabriele Messori valde att forska i just meteorologi var mest en slump. Han var nyfiken på att studera utomlands och sökte till olika universitet och det universitet som svarade först råkade vara Imperial College i London. Det visar sig att mycket i hans liv har styrts av en kombination av slump och nyfikenhet.

– Ja, det var faktiskt en slump att jag kom att forska om extremväder. Jag studerade ett fyraårigt ingenjörsprogram i teoretisk fysik. När jag skulle välja uppsatsämne så tyckte jag att det verkade spännande med atmosfärens fysik vilket egentligen inte ingick i mitt program men de gjorde ett undantag för mig. Efter min mastersexamen så fick jag en doktorandtjänst i atmosfärens fysik hos min handledare och till sist så blev det hela sju år i Storbritannien där jag kunde fördjupa mig inom just det forskningsområdet.

Inom atmosfärens fysik använder man sig av modeller för att undersöka och förstå dynamiken mellan jordens atmosfär och vädersystemen. Och efter att ha slagit in på atmosfärens fysik så var steget inte långt till att också bli intresserad av andra aspekter av klimatsystemet och därigenom geovetenskap som övergripande ämnesområde.

– Vissa har en missuppfattning om att geovetenskap eller Earth science enbart handlar om jorden, vulkaner, stenar och mineraler. Men det är så mycket bredare; det handlar om alla naturliga system som har med vår jord att göra. Som exempel kan jag nämna att förbundet European Geosciences Union arbetar med allt från geologi till planet- och rymdforskning. Skillnaden är att vi geovetare arbetar med atmosfären närmare jorden, och ibland andra planeter inom solsystemet, men inte med yttre rymden.

När doktorsavhandlingen var klar påbörjade han en tvåårig postdoktjänst vid Stockholms universitet. Det var vid den här tiden som han på allvar kom in på forskningen kring extremväder. 2018, efter ytterligare några forskningstjänster i Storbritannien, en tjänst vid Stockholms universitet och en forskningsvistelse i Frankrike, dök en så passande tjänst upp vid institutionen för geovetenskaper vid Uppsala universitet. Gabriele Messori sökte och fick den. Nu har han varit vid institutionen i två år och hans forskning har väckt både uppskattning och genererat forskningsbidrag.

Väder är ett ämne som av naturliga skäl intresserar de flesta av oss. Det påverkar hela vår existens. Vi mäter väder och kommer ihåg de perioder som avviker. Ett exempel är uttrycket fimbulvinter i nordisk mytologi; en tre år lång vinter utan sommar, som följdes av hundra år av extrem kyla. Fimbulvintern troddes länge vara en myt tills forskare faktiskt upptäckte tecken på extrema klimatavvikelser som följd av två kraftiga vulkanutbrott inträffade för cirka 1 500 år sedan.

– Väder och i synnerhet extremväder har alltid fascinerat människan. Det är också ett mycket internationellt forskningsfält och vi har ett livligt forskningsutbyte med varandra. De flesta av oss kommer ihåg den varma sommaren 2018 då vi hade extremt höga temperaturer och häftiga skyfall. Värme är ju energi och med så mycket energi i atmosfären så får det sitt utlopp i kraftiga vertikala luftströmmar som leder till häftig nederbörd. Fenomenet med extrem värme och efterföljande kraftig nederbörd är idag vanligare i södra Europa men nu fick vi uppleva det. Det finns idag olika framtidsscenarier och de olika scenarierna är relaterade till våra utsläpp av växthusgaser. Ett framtidsscenario är att vi i Norden riskerar att få ett helt annat klimat, extrema värmeböljor och häftig nederbörd, liknande Sydeuropa.

I Uppsala finns en av världens längsta mätserier av väder; här har vi mätt vädret i snart 300 år, sedan Celsius tid fram till idag. Från början var det handskriven, lokal forskningsdata där man dessutom använde sig av olika typer termometrar. Det som saknas är historiska, globala vädermätningar och storskaliga jämförelser längre bak i tiden. Att definiera begreppet extremväder är därför svårt.

– Ska vi göra jämförelser på en global skala så utgår vi idag från forskningsdata från satelliter som började samlas in i slutet av 1970-talet. Vill man forska om storskaliga mönster som jag gör så finns det alltså bara data 40 år tillbaka i tiden. Det pågår mycket debatt om man ska använda den data som går tillbaka längre än till 70-talet. Det kan man göra men då blir det mer osäkra beräkningar. Det finns mycket kvar att forska kring.

Målet med hans forskning är att resultaten ska kunna tillämpas i praktiken. Just nu samarbetar han i ett projekt med några försäkringsbolag och katastrofmodellföretag med målet att utveckla bättre försäkringsprodukter, till exempel jordbruksförsäkringar.

– Ser vi tillbaka på 2018 gick ungefär 50 procent av skörden i Sverige förlorad när värmeböljan slog till. I ett annat land, ett land som är självförsörjande skulle en sådan situation vara katastrofal och det finns många bönder världen över som varje år riskerar att förlora sina skördar på grund av kyla eller torka. Deras överlevnad står och faller med vädret. Att förbättra försäkringar mot kyla, hagel och torka kan bli revolutionerande.

Med nyfikenheten som drivkraft och med ett konkret mål i sikte känner Gabriele Messori att han har hittat rätt.

– Det här är inget vanligt 40-timmar-i veckan-jobb. Som forskare är nyfikenhet den starkaste drivkraften till att fortsätta hitta lösningar på olika problem. Har jag en forskarfråga i huvudet så ligger tanken där i bakgrunden hela tiden, dygnet runt. Samtidigt har jag förmånen och friheten att kunna ägna en stor del av min arbetstid åt det jag vill och forska kring det jag är intresserad av.

Malin Eivergård