Gustaf Marcus

Jag är forskare i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet. Från och med våren 2024 arbetar jag med forskningsprojektet ”France (Un)Seen by the Writers” som handlar om regionalism och om perifera platser i den samtida franska litteraturen. Tidigare har jag även skrivit om skönlitteratur och reklam och om normalisering i svensk litteratur och samhällsdebatt runt sekelskiftet 1900.

Från 2024 forskare i litteraturvetenskap vid Institutionen för litteraturvetenskap och retorik, Uppsala universitet. Tidigare postdoktor i franska och litteraturvetenskap vid Uppsala universitet (Institutionen för moderna språk) och Sorbonne (2019 – 2023).

Filosofie doktor 2018 vid Linköpings universitet med avhandlingen Paria: Brottslingen och normaliseringen av människa i Strindbergs, Hanssons och Geijerstams författarskap (Carlssons bokförlag). Avhandlingen belönades av Svenska Akademien med stipendium ur Stina och Erik Lundbergs stiftelse.

Jag forskar inom fransk och komparativ litteraturvetenskap och intresserar mig speciellt för hur skönlitteraturen förhåller sig till breda kulturella och sociala frågeställningar om modernitet, platser, regionalism och normalitet. Ofta studerar jag skönlitterära texter i förhållande till andra typer av kulturella uttryck som reklam eller vetenskapliga diskurser. Framför allt handlar min forskning om samtida fransk litteratur och skandinavisk litteratur runt sekelskiftet 1900.

France (Un)Seen by the Writers

Mitt pågågende forskningsprojekt, “France (Un)Seen by the Writers: Glocalization and Re-Regionalization in the Contemporary French Novel (2005–2025)”, finansieras av Riksbankens Jubileumsfond med start 2024. Det undersöker betydelsen av regionalism och av perifera, ofta rurala platser i den samtida franska litteraturen. Den här litteraturen betraktas som en del av en större rörelse i samtiden som inbegriper trender som rural gentrifiering, ökad polarisering mellan stad och land (till exempel i Gula västarna-rörelsen 2019) och ökad regionalisering av den politiska makten i Europa.

Varför sker det här nu? Och hur skildrar den samtida romanen regionala identiteter i en globaliserad värld? Till skillnad från de vanliga tolkningarna av moderniteten som något som skapar globala identiteter är hypotesen att mindre geografiska enheter får nya betydelser och ofta blir ännu viktigare i takt med att nationalstaten försvagas i mötet med globala utmaningar.

Målet med projektet är dels att studera nya litterära uttryck som undersöker de skiftande formerna av platsbundenhet idag, dels att utveckla en ny teoretisk vokabulär för att analysera dagens regionalism och regionala litteratur.

Läs mer om projektet här: https://www.rj.se/en/grants/2023/france-unseen-by-the-writers-glocalization-and-re-regionalization-in-the-contemporary-french-novel-20052025/

Tidigare forskningsprojekt

Ett annat forskningsintresse är skönlitteraturens förhållande till den moderna reklamen. Jag har undersökt hur författare som August Strindberg, Knut Hamsun, Rachilde och de franska surrealisterna inspirerades av och i vissa fall själva medverkade i den tidiga professionaliserade reklamen under 1800-talet och början av 1900-talet. Reklamens framställningsformer sågs som ett direkt uttryck för en modern urban kultur och de inspirerade nya estetiska praktiker i den tidiga modernismen. Samtidigt gav reklamen upphov till djupare frågeställningar om autenticitet, värde och förhållandet mellan inre person och offentlig persona hos de studerade författarna. Projektet genomfördes bland annat som gästforskare vid Études nordiques på Sorbonne och i anslutning till det tvärvetenskapliga forskningsprojektet Littépub (http://littepub.net/).

Ett tredje intresseområde är normalitetens historia sedd genom skönlitteraturen. I avhandlingen Paria: Brottslingen och normaliseringen av människan i Strindbergs, Hanssons och Geijerstams författarskap undersökte jag hur svenska författare runt sekelskiftet 1900 förhöll sig till frågor om normalitet och abnormitet. Utgångspunkten för undersökningen är berättelserna om brottslingar som blev populära under slutet av 1800-talet. Brottslingsgestalten förändrades vid den här tiden från att ha uppfattats som en ond människa som skulle straffas till att vara en onormal eller sjuk person som behöver rehabiliteras och normaliseras. Den här förskjutningen är ett exempel på en övergripande normalisering av samhället, där föreställningar om normalitet och abnormitet blev ett sätt att styra människor (denna tanke utvecklas i Michel Foucaults texter om biomakt och governmentalitet).

I avhandlingen visas hur författarna tog inspiration från normaliseringen så som den kom till uttryck i tidens vetenskaper, som kriminalantropologi och psykiatri, och medierades med hjälp av nya visuella teknologier, som stereoskopbilder, kompositporträtt eller biometriska fotografier. Dessutom undersöks hur normalitetens inneboende ambivalens (den är både ett sätt att repressivt styra och ett sätt att bota eller frigöra) kommer till uttryck i verken. De skönlitterära texterna framstår som ambivalenta och mångtydiga: de ger uttryck för ett repressivt styrande eller exkluderande av det avvikande, samtidigt som styrningens mål är ett bejakande av en ny subjektivitet som i sin tur kan bli utgångspunkt för en kritik mot normaliseringen.